Inspirerande workshop och många idéer för musikvideon

Under workshopen lördag 4 februari arbetade vi med olika sätt att undersöka, observera, beskriva och gestalta. En konkret uppgift som deltagarna fick av smyckekonstnären Elin Flognman, var att ute på Backaplan, inne på Coop och andra ställen, observera hur människor rör sig och vad de gör och de gör det. De fick följa efter någon person och anteckna deras beteenden. Under ledning av Marcus Gustafsson fick sedan deltagarna spela upp detta inomhus; de fick med kroppen gestalta och berätta om hur personerna de observerat gjorde. Det blev många intressanta och underhållande sceniska berättelser.

Vi höll till i Actionhall Hisingen, ett ställe som andas kreativitet och att allt är möjligt, en gammal industrilokal där unga (främst) åker skateboard, kickbike med mera varje dag i veckan. Det finns även olika sorters gymnastiksalar. Vi var i caféet samt inne bland de höga ramperna i den innersta lokalen, och byggde där upp ett imaginärt Backaplan. Konstnären Jon Liinason delade ut rullar med grön tejp. Med denna fick deltagarna på golvet måla upp de i deras tycke viktigaste platserna på Backaplan – bland annat parkeringarna, Coop, McDonalds, busshållplatsen med mera.

Fast denna lördag började med att vi möttes vid Pressbyrån på Hjalmar Brantingsplatsen. Under promenaden till actionhallen var uppgiften att lyssna uppmärksamt på alla ljud. En av deltagarna tyckte det var ”tyst” – att även om det är mycket trafikbuller, så är det inga människoröster eller andra mer levande ljud. Fast fåglarna hörde de flesta. Och varandras steg, med olika sorters klackar. När vi kom in i hallen var Ida Lod redo och gjorde en performance uppe på en av skateramperna. Hon spelade fiol och sjöng och spelade upp en berättelse om Backaplan för 500 år sen, idag, och om 500 år. Vidare höll hon i en uppvärmning av kropp och röst som verkligen fick igång alla.

I mitten av workshopen bjöds det på pizza och en presentation av hur staden och stadsdelen (Lundby) arbetar med de kommande förändringarna av Backaplansområdet. Det var Lovisa Grahn från Lundby stadsdelsförvaltning som berättade om och visade bilder på hur planeringen går till, ungefär hur det kommer att bli – men också att mycket ännu återstår att bestämma och att folks åsikter och önskemål är högst väsentliga. Konstnärliga perspektiv som vårat projekt är en frisk fläkt, och kan få politiker och administratörer att tänka i nya banor, och få allmänheten att intressera sig och diskutera mer hur vi vill ha det i framtiden.

Sist under dagen spånade vi på hur musikvideon ska bli, som vi ska göra framöver. Låtskrivarna i Musiklabbet på Kulturskolan, varav tre var deltagare denna workshop, har börjat skapa en låt tillsammans. De spelade upp lite ur den och berättade att de tänker sig låten i två delar, en som handlar om nutiden på Backaplan, grått, dystert, lite dött, och en som handlar om en vision för framtiden, mer levande och färgglatt. Första delen i moll, en rap, och andra delen i dur, med sång.

Här följer lite citat (något bearbetade, för att bli lättare att läsa) på de idéer för videon som kom fram, genom skrivarbete och samtal. De hänger delvis ihop, så nu ska vi bygga ihop det och sortera ut vad vi ska använda.

1. Molldelen: folk är inte glada, det är grått, det är som det ser ut nu. Sen kommer uppgången, en tunnel, dörrar som öppnas, och det blir sol, folk ser mer glada ut, barn skrattar, musik hörs i högtalarna, alla är mer glada. -Man slänger ut det gamla och välkomnar det nya

2. Kameran sätts på en radiostyrd bil, den kör över parkeringsplatsen, så vi får ett grodperspektiv, och det kommer bilar mot en hela tiden, och kundvagnar och skräp – det svischar förbi massa ”depp”. Sen åker man igenom något som öppnar sig, en tunnel eller ett par dörrar, och man kommer ut och så lyfter sig kameran i en drönare som flyger längs Kvillebäcken – och där längs kanterna ligger folk och solar och spelar gitarr. Bilden glider mellan olika människor som kastar frisbee och de sitter och dricker kaffe på rutiga filtar och så slutar filmen med att den stiger upp i himlen och så spricker det upp i bara vitt.

Kommentarer:
-Det kan absolut vara samma människor som är i det dåliga, som kommer till det bra.
-Vi bör undvika att det blir alltför svartvitt, alltför stor skillnad på det dystra i nutiden och den ljusa visionen.
3. Temat ensamhet/gemenskap (reklam handlar ofta om gemenskap, spelar på att folk längtar efter det).
Ensamhet: man går till affären, och sen tillbaka till bilen, stänger dörren. Visa sådana situationer där det inte finns någon kommunikation, där det inte finns några möten – människor som är stressade, människor som är ensamma, sjuka, haltar och snoriga barn. -Den där mannen som satt och drack kaffe [som en hade observerat när vi var ute].
Gemenskap: kontrasten är de här parkerna, filtarna med picknick och gitarrspel – och kulturhuset [det planeras att byggas ett kulturhus på Backaplan] med danskurser och folk som gör grejor tillsammans – eller en utomhuskonsert, en lekplats, interaktiva konstverk utomhus…

4. På den glada delen tänkte jag som ett kulturkalas – där man går in och allt är nytt och du är nyfiken och jätteglad.

Kommentar:
-Det är lätt att överdriva, det är skitdåligt nu och det ska bli superbra sen. Jag tycker det är intressant att balansera det lite, man kanske inte har det så diametralt. Det gäller att vara lite nyanserad, det är inte helt värdelöst idag och det kommer inte bli helt underbart sen heller.

5. Första delen kan vara en blandning av lite otrygg – ibland kanske man känner sig lite otrygg på kvällen och vill skynda sig hem, men ibland kan det ändå vara lite skönt att gå på kvällen i lite regn och man är tillräckligt skyddad, att kolla runt på lamporna och se spegelbilderna av alla lampor. Det är mest på dagen som det är så grått.

6. Första delen. En person som går eller står ensam, och man ser hur allting rör sig (uppsnabbat) runt omkring. Alla går förbi varandra, kollar knappast på varandra, de är bara i sin värld och vill bara gå hem eller vara i sina egna tankar. Men på den andra delen kan man låta flera personer vara en del av det, vara med, i ett öppet projekt – om personer vill vara med i musikvideon, så är det nästan som att vem som helst – att folk kan hoppa in och synas på videon. -De kan locka till sig andra personer och säger ”här kolla jag är i bakgrunden, där kan man se mig”, de kan leta upp sig i videon och sen visas det av fler och fler personer, så blir det verkligen som en gemenskapsgrej – som själva göteborgarna har varit med på.

Kommentarer:
-Jag tror det är en jättebra idé att låta göteborgarna tala i filmen, på ett eller annat sätt. De skulle ju faktiskt kunna passera förbi, om man har en kamera som glider fram – och så kommer det hela tiden folk, som säger en mening: ”jag är så trööött”, ”jag är så gråå”.
-Man kan lägga in pauser i låten, eller under trumdelen – så får man höra vad olika personer tycker, de får vara en liten del av videon. Låt olika personer synas i videon.
-Det hade varit kul också med en gemensam koreografi – det kan vara jätteenkla grejor men ett stort gäng…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s